TOMAS KÅBERGER.

2019-02-11 10:27

Solen vinner – men inte tack vare politikerna

Enkelt i teorin. Nästan hopplöst i den politiska praktiken.

Den här texten är en ledartext från Dagens ETC.

De som driver kampanjer för att våra pensionspengar skall flyttas från fossilindustrin har rätt budskap. Men argumentet är oftast fel: Våra pensionsfonder skall inte sälja fossilaktier för att rädda världen undan klimatförändringar. Våra pensionsfonder skall sälja aktierna för att rädda värdet av våra pensioner. Fossilbranschen är på väg att förlora. 

Elbolaget EnBW skall bygga Tysklands största sol-elverk utanför Berlin. Nyheten är att verket kommer att byggas utan subventioner, enligt Bloombergs nyhetstjänst den 6 februari. 

Man räknar alltså med att projektet blir lönsamt genom att konkurrera ut existerande elverk på den tyska elbörsen. För många är detta sensationellt. Soltillgången i Tyskland är ungefär som i Sverige, och bara hälften av vad den är i de soligaste delarna av världen.

EnBW var först med att besluta om att bygga havsbaserad vindkraft utan subventioner för ett par år sedan. Detta har sedan följts av flera andra bolag med projekt i Nordsjön.

Under det gångna året fortsatte EU:s elproduktion att bli allt mer förnybar och allt mindre fossil. Nästan en tredjedel är nu förnybar. År 2000 var 14 procent förnybar el, 2018 blev det 32,3 procent enligt den årliga sammanställningen från Agora och Sandbag som publicerades i veckan.

Trots att kärnkraften minskade, så kunde det fossila minska från 55 procent så sent som år 2008 till 42 procent år 2018, en minskning med 500 TWh.

Utvecklingen är liknande i USA. Lazard, som årligen ger ut en rapport om elproduktionskostnaden hade i år som huvudpoäng att den totala kostnaden för el från nya sol- och vind-elverk började konkurrera ut existerande kol- och kärnkraftverks driftkostnader. Det stängdes drygt 12 GW kolkraft i USA under 2018.

Det betyder att det inte längre behöver bli högre elpriser utan fossil-el. Ny förnybar el kostar inte längre mer än att driva existerande fossilverk vidare. Därför finns det inte längre något skäl för samhället att vänta.

Enkelt i teorin. Nästan hopplöst i den politiska praktiken. Världens stora energibolag skulle nämligen drabbas. Många skulle gå i konkurs. Dessa bolag är ofta statligt eller kommunalt ägda. Andra ägs till stora delar av pensionsfonder eller försäkringsbolag. Sådana ägare har politiskt inflytande och regeringarna kommer att förmås att försena utvecklingen.

Som skattebetalare löper vi ändå en stor risk att tvingas finansiera omhändertagandet av gamla oljeplattformar, kolgruvor, askhögar, radioaktivt avfall, reaktorer och upparbetningsanläggningar när företagen går i konkurs.

För att rädda energiföretagen, och fördröja utvecklingen, propageras det mycket för att det är svårt och dyrt att göra något åt det stora klimathotet. Det värsta är när man låtsas att det är ett ambitiöst mål att nästa generation skall fixa klimatneutralitet – ett decennium efter det man själv har gått i pension som politiker eller företagsledare.

När de flesta har erkänt att förnybar el är billigast har man börjat använda argumentet att sol- och vind-el inte alltid levererar när kunderna vill ha el. Att ständigt ha balans i elsystemet är viktig. Men det betyder inte att det är svårt. Elmarknaden är konstruerad för att se till just det, och de ekonomiska drivkrafterna för att klara det är starka. 

När det blir ett problem kommer elmarknadens regler se till att man tjänar pengar på el-överföring, prisstyrd efterfrågan och batterier. Man kan ersätta, eller till och med producera bränslen när elen är billig, och bygga ut så mycket förnybara elverk att man klarar balansen även när produktionen är låg. På 1900-talet gjorde man el av bränslen. Nu har förnybar el blivit så mycket billigare än olja och flytande fossilgas att man istället kan producera bränslen av el.

Men även välvilliga gamla energiföretag har svårt att göra något snabbt. De gamla kraftverken är tillgångarna i balansräkningen och man har lånat pengar med balansräkningens tillgångar som säkerhet. Erkänner man att de är värdelösa kan företagen gå i konkurs.

För att hindra att folkvalda politiker ska kunna fatta beslut om att skynda på utvecklingen har smarta strateger sett till att även statliga och kommunala energiföretag i många länder har skuldsatt sig så att politikerna inte kan styra, utan måste rädda energiföretagens gamla tillgångar för att undvika konkurs. Så kan man förstå varför tyska parlamentet förstatligade ansvaret för att ta hand om radioaktivt avfall från kärnkraften och svenska riksdagen tog bort effektskatten på kärnkraften och reducerade fastighetsskatten på vattenkraften.

Så om det skall bli fart på utvecklingen så är det hushåll, företag utanför energibranschen och kommunala energibolag utan ohållbara anläggningar som måste göra det. Det är ingen tvekan om att förnybar energi vinner. Kampen gäller om det kan gå tillräckligt snabbt. Det fina är att det är viktigt, lönsamt och roligt att få utvecklingen att gå snabbare.